Ett dedikerat ROV-team som kombinerar äventyr under ytan med aktivt miljöskydd i Västra Götalands skärgård.
Historia & miljöeffekter
Marstrand har under flera århundraden varit en strategiskt viktig plats för sjöfart, kustförsvar och krig i Kattegatt. Under Tordenskjolds anfall 1719 sänkte svenskarna själva örlogsfartygen Fredricus, Kalmar, Halmstad, Stettin och Charlotta i hamnområdet för att hindra dem från att erövras av den dansk-norska styrkan. Mer än tvåhundra år senare, den 10 april 1940, torpederades de tyska transportfartygen Wigbert och Friedenau av den brittiska ubåten HMS Triton under den tyska invasionen av Norge. I april 1945 sänktes även de tyska ubåtarna U-1065 och U-804 nordväst om Göteborg av brittiska Mosquito-flygplan under krigets sista veckor. Tillsammans bildar vraken runt Marstrand ett unikt marinhistoriskt landskap som berättar om segelfartygens kanonkrig, ubåtskrig, flyganfall och områdets långvariga betydelse som militär knutpunkt på den svenska västkusten.
Vrakmiljön runt Marstrand utgör ett stort och långvarigt miljöproblem eftersom många fartyg fortfarande kan innehålla diesel, bunkerolja, smörjolja, batterier, ammunition och andra miljöfarliga ämnen. De moderna vraken, som Wigbert, Friedenau, U-1065 och U-804, kan ha haft tiotusentals eller i vissa fall hundratusentals liter bränsle kvar när de sjönk, även om de exakta mängderna är osäkra. När skrov, tankar och rörledningar rostar sönder kan olja, bly, koppar, syror och rester av explosivämnen läcka ut i vattnet och lagras i sedimenten. De äldre örlogsfartygen i Marstrands hamn saknar motorbränsle men kan fortfarande bidra med järn, blyammunition, koppar och rester av svartkrut, samtidigt som många andra vrak i området kan innehålla liknande föroreningar. Tillsammans innebär detta en växande risk för bottenlevande djur, fiskar, fåglar och människor, eftersom gifterna kan spridas genom näringskedjan och större utsläpp kan inträffa när vraken till slut kollapsar.
Fartyg under ytan nära Marstrand
Wigbert
Det tyska lastfartyget Wigbert byggdes 1921 och användes först i handelsfart mellan Europa och Västafrika. Under andra världskriget rekvirerades hon som militärt transportfartyg och sattes in i den tyska invasionen av Norge. Den 10 april 1940 träffades Wigbert av en torped från den brittiska ubåten HMS Triton och sjönk i Kattegatt. I dag är vraket både ett betydelsefullt krigsminne och en möjlig miljörisk genom bränslerester, militär utrustning och korroderande metaller.
Friedenau
Friedenau byggdes 1920 i Nantes och tjänstgjorde ursprungligen som franskt handelsfartyg under namnet Adrar. År 1940 användes hon som tyskt trupptransportfartyg med soldater och militär materiel på väg mot Norge. Hon träffades av två torpeder från HMS Triton den 10 april 1940 och sjönk snabbt med mycket stora förluster. Vraket bär fortfarande spår av kriget och kan innehålla bränslerester, ammunition och metaller som långsamt påverkar havsmiljön.
U-1065
Den tyska ubåten U-1065 var en ubåt av typen VIIC/41 och sattes i tjänst 1944 under befäl av Johannes Panitz. Den 4 april 1945 lämnade hon Kiel på sin första stridspatrull och styrde mot Norge tillsammans med U-804. Fem dagar senare attackerades hon av brittiska Mosquito-flygplan nordväst om Göteborg och sjönk med hela besättningen. Vraket kan fortfarande innehålla dieselolja, smörjolja, blybatterier, torpeder och ammunition som med tiden riskerar att läcka ut.
U-804
U-804 var en tysk långdistansubåt av typen IXC/40, byggd i Bremen och satt i tjänst 1943 med Herbert Meyer som befälhavare. Under krigets sista veckor lämnade hon Kiel och gick tillsammans med U-1065 genom Kattegatt mot Norge. Den 9 april 1945 träffades ubåten av raketer från brittiska Mosquito-flygplan och sjönk med samtliga ombord. Som vrak kan U-804 innehålla betydande mängder diesel, smörjolja, batterier, torpeder och ammunition som utgör en långsiktig miljörisk.
5-örlogs fregatter
De svenska örlogsfartygen Fredricus, Kalmar, Halmstad, Stettin och Charlotta deltog i försvaret av Marstrand under Tordenskjolds anfall 1719. När hamnen och Carlstens fästning hotades sänkte svenskarna själva fartygen för att hindra den dansk-norska styrkan från att erövra dem. Flera av vraklämningarna ligger fortfarande kvar med träskrov, barlast, kanoner, kanonkulor och ammunition från stora nordiska kriget. De saknar motorbränsle men är både värdefulla marina fornlämningar och möjliga källor till lokala utsläpp av bly, koppar och rester från svartkrut.
