Det är inte helt klarlagt om Wigbert drevs med kol eller olja. Fartyget hade en trecylindrig trippel-expansionsångmaskin på cirka 2 100 hästkrafter, ett bruttotonnage på 3 648 BRT och en lastförmåga på omkring 6 000 ton. Under 1920- och 1930-talen byggdes många ångfartyg om från koleldning till oljeeldning, eftersom olja var enklare att hantera, krävde färre personer i pannrummet och möjliggjorde snabbare bunkring. Det är därför möjligt att Wigbert hade oljeeldade pannor eller senare hade konverterats till oljedrift, även om säker dokumentation om detta ännu inte har hittats. 

Om fartyget var oljeeldat kan bunkerkapaciteten grovt ha varit omkring 600–800 ton bränsleolja. Efter cirka två dygns resa kan ungefär 500–700 ton, motsvarande cirka 530 000–740 000 liter olja, ha funnits kvar när Wigbert sjönk. Hur mycket som i så fall finns kvar i vraket i dag är okänt, eftersom olja kan ha läckt ut vid torpederingen och under de efterföljande årtiondena. Uppgifterna är därför en teknisk uppskattning och gäller endast under förutsättning att Wigbert verkligen var oljeeldad.